Är det verkligen det här svensk elithockey vill vara?

• Talangerna som imponerar i skymundan
• Sportchefen som behöver värva
• Hur långvarig blir importvärvningen i Sverige?
• Hur stort är egentligen suget efter liveidrott?
• Alen Bibic på väg till Leksand
• Veckans SHL-femma

Det sägs alltid att "alternativet är så mycket sämre". Men ibland undrar jag om inte ett sämre alternativ faktiskt kan vara ett bättre. Att en känsla i magen kan vara mer värt än det smarta och långsiktigt mycket bättre som står nedskrivet på ett papper. Svensk hockey behöver välja väg. De måste fatta ett beslut om vad som egentligen är viktigast.

Jag tänker idag främst på situationen med Alexander Molldén.{{ PAYWALL LIMIT }}

Backen gjorde det riktigt bra i Kristianstad förra säsongen och värvades till storsatsande Västerås, vilket ju får ses som ett steg uppåt. I enlighet med det avtal som finns mellan SHL och HockeyAllsvenskan valde han sen att skriva på för Malmö Redhawks innan han ens hade träffat lagkompisarna i Västerås. Varken Malmö eller Alexander Molldén gjorde något fel i situationen och ska på så sätt inte behöva ta emot någon kritik. Västerås visste också om den här risken när de värvade Molldén. Fram till juli månad får SHL-spelarna hugga fritt, i utbyte mot en förutbestämd summa, på spelare som redan är kontrakterade för en allsvensk klubb. Den här sommaren såg vi flera exempel på det. Bland annat med Oskar Stål Lyrenäs flytt till Rögle - men framför allt med nyss nämnda exempel med Alexander Molldén.

I grunden är avtalet ganska vettigt. Det är skrivet för att efterlikna det avtal som finns mellan SHL och NHL, vilket säkerställer att SHL-klubbarna inte går lottlösa när de stora drakarna från Nordamerika snor deras stjärnor. Summan klubbarna betalar är förstås på tok för liten, men det är i alla fall en summa. Det hade kunnat vara värre. Samma argument kan användas på det avtal som existerar mellan SHL och de allsvenska klubbarna. Alternativet hade varit att de allsvenska sportcheferna inte hade kunnat börja bygga sina lag på allvar förrän i juli, eftersom spelarna som stod på gränsen till SHL då inte hade skrivit några allsvenska kontrakt över huvud taget. Det köper jag fullt ut.

Så, pengarna som kommer ned i HockeyAllsvenskan via det här systemet är välkomna och kan göra stor skillnad. När rätt klubb får dem, vill säga.

"SNURRIGT? JA. VETTIGT? NEJ"

Fallet med Alexander Molldén ger mig en så dålig känsla i magen att jag undrar om avtalet, som i grunden är det bästa alternativet, verkligen är det bästa alternativet. Är det bästa alltid bäst? Om ni inte känner till situationen ger jag er en heads' up här:

Molldén värvades från Kristianstad av Västerås, men bröt och flyttade till Malmö direkt. Där har han under inledningen av säsongen inte  platsat. Lagom till fredagens allsvenska premiär lånades han därför ut - till Kristianstad. Samma Kristianstad som han lämnade i somras. Samma Kristianstad som faktiskt fick den där SHL-ersättningen för att Molldén skrev på för Malmö. Västerås? De fick till att börja med inte en krona för övergången, eftersom pengarna tillfaller den klubb spelaren i fråga senast representerade. Dessutom tvingades de ge sig ut på en oväntad spelarjakt. De valde att värva Simon Fernholm - som var skadad och missade den allsvenska premiären. Den allsvenska premiär där deras tänkta back Alexander Molldén i stället representerade Kristianstad. Klubben de själva värvade honom från.

Snurrigt? Ja. Vettigt? Nej.

Det var en liknande situation häromåret, då Brynäs tappade Victor Söderström till NHL och värvade i stället Josef Ingman som också skrivit på för Västerås. Ingman skrev väl på för Västerås som någon form av ersättare till Alexander Lindelöf, som redan lämnat för just Brynäs. För att sätta körsbäret på toppen återvände sedan Victor Söderström till Brynäs under säsongen också. Helt plötsligt satt de med Alexander Lindelöf, Alexander Lindelöfs ersättare, Victor Söderströms ersättare och Victor Söderström själv i laget. Och pengarna för Josef Ingman-värvningen tillfördes i första hand Karlskrona (Västerås fick dock också en liten slant då värvningen gjordes utanför det ordinarie värvningsfönstret).

Just de här situationerna är ovanliga, men de inträffar. Och de kommer fortsätta inträffa. Är det verkligen det här svensk hockey vill vara?

"INGEN SOM GJORT FEL - DET SOM ÄR DET SJUKA"

Som jag var inne på tidigare fattar även jag att det är bättre att det här avtalet finns än att det inte gör det. Den uppfattningen har jag haft sedan det kritiserade avtalet infördes för ett par år sedan. Nu börjar jag emellertid vackla. Nu börjat jag känna att svensk elitishockey snarare har ett uppdrag som handlar om att sälja in en känsla. Till sin fans. Till sina partners. Till media. Vad det än är. Kanske kan det vara lika viktigt för klubbarna och ligorna att faktiskt stå för något som ger en bra känsla i magen, som det är för dem att stå för något som ger ett bra klirr i kassan. Kanske är mjukvaran lika viktig som hårdvaran. Kanske är ryggmärgsreflexen fansen känner lika viktig som de likvida medel som finns på kontot?

Det som åtminstone ger mig en dålig känsla är just det jag inledde texten med: Det är faktiskt ingen som gjort fel. Det är ingen som gjort fel när Västerås värvar från Kristianstad, Malmö värvar spelaren från Västerås, Kristianstad får pengarna för värvningen och Kristianstad sen får tillbaka spelaren och spelar honom i seriepremiären. Att den cirkelslutningen sker utan att någon begått något som helst regelbrott eller ens gjort något som kan anses vara tveksamt är egentligen det sjuka.

Jag upprepar min tidigare frågeställning: Är det verkligen det här svensk elithockey vill vara?

Veckans SHL-femma

Målvakt:Jhonas Enroth, Örebro

Backar: Jesse Virtanen, Färjestad - Chay Genoway, Brynäs

Forwards:Anton Rödin, Brynäs - Ryan Lasch, Frölunda - Julius Nättinen, Växjö

14 lag - 14 tankar

Brynäs: Brynäs leder serien. Brynäs leder SHL! De har vunnit tre av fem matcher och tagit poäng i fyra av fem. Otroligt imponerande. Mikko Manner har, med all rätt, fått mycket beröm för den struktur han satt i Brynäs. En annan spelare som också fått mycket beröm är Tom Hedberg, men jag vill fokusera på Noel Gunler.

Gunler har "bara" gjort 2+1 under säsongsinledningen, men han har varit oerhört pigg och skapat massvis med chanser. Hans "skjuta först"-mentalitet är lika ovanlig som uppfriskande i svensk hockey - och jag är djupt spänd på att få se vad han kan göra över en hel säsong i en bärande roll. Har funnit fin kemi med Oula Palve och Tomi Sallinen. Kan Gunler göra 30+ poäng?

Djurgården: Djurgården fortsätter värva nordamerikanska forwards - och helt plötsligt har man en ganska intressant forwardssida. I onsdag presenterades Peter Holland och därmed kan vi lägga till ytterligare en spelare i kategorin: "KHL-spelare som normalt inte hamnar i Sverige". I den kategorin finns sedan tidigare namn som Mikael Ruohomaa, Robin Hanzl, Chay Genoway med flera. Peter Holland har producerat väldigt bra i KHL och ett pandemifritt år hade han säkert fått kontrakt i en mer penningstinn liga (även om rapporterna talar om ett svindyrt kontrakt även i Djurgården).

Hur som helst har Holland offensiva kvalitéer som verkligen borde hjälpa Djurgården. På pappret känns det som en bra värvning.

Frölunda: Det känns inte som att vare sig Ryan Lasch eller Michael Spacek varit sådär explosivt bra som vi hade trott. Trots det har Ryan Lasch gjort sex poäng så här långt - och Spacek har gjort poäng i fyra raka matcher. Var det någon som sa poängspelare?

Utöver dem, och Jacob Nilsson som inlett bra, ser det dock fortsatt extreeemt trubbigt ut för Frölundas del. Var är Jan Mursak? Var är Johan Sundström? Var är Max Friberg?

Jag vill påstå att det redan nu är läge för Fredrik Sjöström att plocka in en ny forward i Peter Holland-kategorin.

Färjestad: På tal om att värva... Färjestad sitter i en lurig sits. De har å ena sidan SHL:s bästa forwardssida - men de är å andra sidan extremt bräckliga eftersom bara tolv forwards har kontrakt. Det är frid och fröjd här och nu - men hur länge till? Förra veckan meddelade man nämligen att Oscar Lawner lånas ut till BIK Karlskoga "tills vidare".

Jag tror inte Peter Jakobsson kommer värva (Det är svårt att sälja in till en spelare att "du får en plats som extraforward) men det är ett nästan unikt tankesätt att verkligen bara ha tolv forwards och sen fylla på från juniorlaget när någon blir skadad.

IK Oskarshamn: "Just as good as advertised". Så skulle man väl komma beskriva Tomas Zohorna. Jag har ännu inte sett någon hel Oskarshamnsmatch, det ska jag vara ärlig och säga, men de klipp man ser på honom vittnar om sååå mycket klass. Han är den bästa spelaren som spelat för Oskarshamn sedan laget gick upp i SHL och kommer få dra ett kolossalt tungt lass för dem framöver.

Här har IKO en toppspelare i den här serien.

Leksand: Igår kunde kollega Ronnie Rönnkvist avslöja att Alen Bibic är på väg till Leksand. Diskussionen gäller hur långt kontraktet ska vara. Blir det ett korttidsavtal, eller ett som sträcker sig säsongen ut?

Att Leksand agerar är ganska väntat, sett till de skador man har på backsidan. Att de går för att ta in just Alen Bibic förvånar dock mig en smula. I detta så siffertittande Leksand känns inte Bibic direkt som en spelare som passar som handen i handsken, riktigt. Samtidigt är han en gedigen SHL-spelare som också har hjärta för klubben - och på så sätt är han ju en mycket bra nödlösning i det här läget. Hur som helst vore det kul om vi fick se honom i Sverige igen, efter hans två år i Österrike och Finland.

Linköping: LHC har varit SHL:s sämsta lag så här långt. De ligger sist, med två poäng på fyra matcher, och även om de ju faktiskt vände 0-3 till seger mot Leksand finns det anledning att vara orolig.

Eller?

Både och, skulle jag säga. Det som kan skänka viss tröst för LHC är att de har haft ett ganska svagt målvaktsspel och en mycket svag effektivitet så här långt. De har haft 13:e bäst målvaktsspel och sämst effektivitet. Sånt brukar "ge sig" med tiden. 

Det som talar emot LHC är att jag inte skulle bli förvånad om i alla fall skotteffektiveten fortsätter vara svag och tillhöra SHL:s botten. Det finns nämligen nästan ingen offensiv kraft i lagbygget. Broc Little kommer börja göra mål, absolut. Patrick Russell är väl en jobbig pjäs i powerplay, absolut. Men sen?

Brian Gibbons? Blir han ens kvar säsongen ut? Ben Maxwell? Hur långt tålamod finns där?

Precis som vi befarade inför säsongen är Linköpings spets alldeles för svag.

Luleå: Så kom den då - SHL-säsongens första avstängning. Medan HockeyAllsvenskan fick en avstängning redan under den första matchdagen dröjde det två veckor för SHL. I helgen kom den dock, när Oscar Engsund sänkte Marcus Hardegård.

Jag ser många som tycker att Hardegård "står och beundrar sitt skott", som det uttrycks - och visst finns det väl en poäng i det. Samtidigt finns det ingen poäng för Oscar Engsund att fullfölja den där tacklingen, tycker jag. Om det är värt tre matcher? Jag vet inte. Det är jag inte rätt person att bedöma. Däremot köper jag alla dagar i veckan att tacklingar som den där leder till matchstraff.

Malmö/Timrå: Jag slår ihop Malmö och Timrå på en och samma punkt. Varför? Helt enkelt för att det är två exempel på klubbar med helt olika publikverklighet. Timrå är en av de klubbar som av Sportbladet uppmärksammas under måndagen. Anledningen till det är att man haft svårt att få biljetter sålda till den så hett eftertraktade förstamatchen efter restriktionssamhället slut. Samtidigt ser vi ett Malmö som säljer kopiöst mycket biljetter till sin match - och där tycker jag Malmö ska ha mycket beröm. De har nämligen valt att sälja biljetter för 50 kronor styck och ser ut att kunna sälja ut hela sin jättearena.

Jag tror många klubbar, Timrå kanske är en av dem, bara kallt räknat med att publiken ska komma tillbaka. Att så många längtat efter att få gå på ishockey att biljetterna nästan skulle sälja sig självt. Jag undrar dock om klubbarna är riktigt medvetna om vilka utmaningar de faktiskt kan ställas inför, när det gäller att locka tillbaka publiken.

Dels tror jag många drar sig för att kasta sig över första, bästa evenemang igen - efter att under 18 månaders tid ha sagts utgöra en fara för både sitt eget och andras liv om man ens går nära eller pratar med en annan människa. Dels tror jag många blivit bekväma och lärt sig uppskatta den nya verkligheten som innebär att alla matcher ses på TV. Har SHL-klubbarna verkligen gjort jobbet för att få publiken till arenorna? Och är suget hos supportrarna verkligen större nu än innan pandemin?

Nåja, Timrå har det inte värst ställt i alla fall. Brynäs har faktiskt inte ens lyckats få igång biljettförsäljningen över huvud taget till lördagens match mot Rögle.

Rögle: Rögle har fått mycket beröm för sin säsongsinledning - men deras underliggande siffror är allt annat än roliga. Deras corsi är sämst i SHL - och deras förväntade mål framåt ligger på blygsamma 38,5 procent. Bara Timrå är sämre.

Nu har Rögle bara spelat tre matcher, så en match hit eller dit gör fortfarande enorm skillnad på den typen av statistik, men det är fortfarande lite "halvintressant" att det ser ut som det gör. 

Skellefteå: Jag såg Skellefteå på plats i lördags, och de farhågor jag haft om det laget fick jag nu även bekräftat. De har en grym målvakt, de har några ruggigt spelskickliga backar och de har en både spetsig och bred forwardssida. Men de har för få spelare som bryter mönstret i forwardslinjen.Tom Kühnhackl jobbar, täcker skott, men bidrar inte offensivt.Stefan Loibl har inlett säsongen förtroendeingivande men är kanske inte spelaren som avgör på egen hand. Den som faktiskt kan bryta mönstret med sin spelstil är Adam Mascherin. Frågan är dock om han håller över en hel säsong?

Det finns absolut potential för det här laget att komma samman och växa ihop under säsongen. Här och nu tycker jag emellertid det ser lite väl spretigt ut.

Växjö: Jag nöjer mig med att konstatera en sak: Pontus Holmberg är tillbaka!

Örebro: Lite i skymundan håller Örebro på att dra fram en riktigt intressant spelare. Elias Ekström, 20, har tagit för sig fint under säsongsupptakten. Han har tagit plats i en av lagets två PP-uppställningar och har så här långt snittat 1:16 per match i powerplay - vilket är några sekunder mer än såväl Juuso Puustinen som Miikka Salomäki.

Hittills har det blivit en poäng för Ekström, som ifjol gjorde 2+3 på 28 matcher i SHL. Det ska bli riktigt spännande att följa förstaårssenioren och se om han kan behålla sin PP-plats.